Piggelinis idag...
... och det är så sjukt skönt!
Jag hade utsläppet i stallet idag och eftersom Harald står på Nybergs i väntan på nya bromsar, och jag pinsamt nog inte äger en cykel, så tänkte jag att det var lika bra att ta en promenad ut. Jag hade en lite romantisk bild av hur Tikke och jag strosade lite lugnt på vägkanten, precis innan solen gick upp, hur hästarna skulle gnägga glatt när vi öppnade stalldörren och hur vi sedan skulle gå ut i solskenet. Till sist skulle Kim komma och vara sådär underbart mysig som han brukar vara efter att ha jobbat natt, vi skulle åka hem och krypa ihop och sova en stund till....
Jag hade utsläppet i stallet idag och eftersom Harald står på Nybergs i väntan på nya bromsar, och jag pinsamt nog inte äger en cykel, så tänkte jag att det var lika bra att ta en promenad ut. Jag hade en lite romantisk bild av hur Tikke och jag strosade lite lugnt på vägkanten, precis innan solen gick upp, hur hästarna skulle gnägga glatt när vi öppnade stalldörren och hur vi sedan skulle gå ut i solskenet. Till sist skulle Kim komma och vara sådär underbart mysig som han brukar vara efter att ha jobbat natt, vi skulle åka hem och krypa ihop och sova en stund till....
Verkligheten?
Jag var trött som ett as, såg ut som kriget, det var kallt och pissregnade hela vägen, jag glömde reflexer, solen gick aldrig upp(typ;)), hästarna sa inte ett knyst men var sura medan jag tog på dem täcken.. ville ju vara snäll och låta dem ha täcken i regnet, de tyckte dock att det var elakt ;) Kim hämtade oss och var på världens sämsta efterjobbnatthumör och bara gnällde och hade sig, Tikke var genomblöt och enormt skitig och jag var alldeles för pigg för att gå och lägga mig, vilket inte heller var så populärt.
Nästa gång...! ;)
Har idag suttit och kollat igenom bilder och ångrat mina val... De är rätt i slutändan, så är det, men nu... Nu känns de sådär.
Jag trodde aldrig att jag skulle sälja Zippan, älskade fantastiska häst! Hon har hamnat så jäkla rätt, men det känns ju ändå och det går inte en dag utan att jag ångrar mitt beslut att sälja henne.
Phenixen, så nära men ändå så långt bort. Saknar honom så sjukt mycket, han är absolut inte långt bort och jag kan hälsa på närsom.. men väljer att inte göra det för att det helt enkelt är lättare så. Han kommer hem igen, men det känns som eeeeeeevigheter tills dess!
Hittade denna bilden, tagen i början av Mars 2012- har jag verkligen ett Halvblod, eller är det en förvuxen Connemara? ;)
Hittade denna bilden, tagen i början av Mars 2012- har jag verkligen ett Halvblod, eller är det en förvuxen Connemara? ;)
Nu ska jag fortsätta använda min galna energi och gör av med den sista jästen i kylen, igår blev det bullar med mandelmassa, idag får det bli vanilj ;)
Kommentarer
Trackback