... Så i Lördags kom Phenixen hem igen :)

Emelie skulle ha inridningen av honom som projekt i skolan... Detta innebär ju att hon har en begränsad tid på sig att göra jobbet samt skriva sin rapport. Hon hade tyvärr inte den tiden som Phenix behöver för att ridas in under det tid som finns, så hon valde att lägga om projektet och och istället använda Bina :) 

Det känns underbart, har varit så otroligt kluven sista tiden, då jag tog beslutet hastigt och under en period när jag trodde att Ingenting i mitt liv någonsin skulle falla på plats igen... Men vips, så föll många bitar på plats och jag satt där med ett ganska vettigt liv, men med en såld Zippa och en tillfälligt utlånad Phenix och kände mig tom :/ 

 

Jag och Phenix lär känna varann igen och idag är jag så sjukt nöjd, började med att longera och flytta honom, enbart i skritt, och strävade bara efter fokus och att han skulle sänka sig och kännas lugn. Sedan mös vi en stund och tränade på att stå stilla, något han är enormt bra på, och vidareutvecklade detta till att 'repet på marken betyder stanna'... Duktiga killen stod blickstilla efter bara ett par små korrigeringar. Testade honom sedan genom att lugnt leda honom runt, kors och tvärs, i paddocken och utan förvarning "tappa" repet och går vidare - han stannar direkt då repet lägger sig framför honom. Han är fantastisk! 

15 minuter totalt och vi har aldrig jobbat med detta innan... Fungerade även i stallgången, men där testade han lite smått eftersom det fanns en del distraktioner - Malin sprang förbi honom med hönät(fullt med hö) osv, fungerade dock att bara tillrättavisa honom lätt, så stod han fint :)

 

Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad och ladda inför morgondagens arbetspass, då blir det även Julbord tillsammans med kollegorna :) Underbart! 

 

 

 

... Ledig tid tid på jobbet ;) så jag passar på att slänga in ett par rader här :) 

 

Jag är inne på slutspurten i mitt 24-timmars pass på jobbet, attans så bra jag trivs! Igår passade vi på att baka lite, jag och MrBrukare, kladdkaka blev det och Den hamnade i frysen :) Dock gjorde sig byxorna redo, redan under tillagningen i ugnen, och spräckte sig själva för att eventuellt få plats med nåt kilo till... Tack för den! 

 

Får bli lite mer regelbundna promenader till stallet tror jag, och lika bra att fortsätta knapra morötter när sötsuget tränger sig på ;) 

 

Idag ska jag slappna av, hämta jordens finaste Julia i skolan och ikväll blir det en tur till stallet - skrittpass på Binabus står på schemat... 

Och gissa vad?

Inte jättelångt kvar till Phenixen kommer hem, jag trodde han skulle bara borta till Juni, men förmodligen blir det bara 2-3 månader till! Underbart! 

 

... och det är så sjukt skönt!
Jag hade utsläppet i stallet idag och eftersom Harald står på Nybergs i väntan på nya bromsar, och jag pinsamt nog inte äger en cykel, så tänkte jag att det var lika bra att ta en promenad ut. Jag hade en lite romantisk bild av hur Tikke och jag strosade lite lugnt på vägkanten, precis innan solen gick upp, hur hästarna skulle gnägga glatt när vi öppnade stalldörren och hur vi sedan skulle gå ut i solskenet. Till sist skulle Kim komma och vara sådär underbart mysig som han brukar vara efter att ha jobbat natt, vi skulle åka hem och krypa ihop och sova en stund till....

 Verkligheten?

Jag var trött som ett as, såg ut som kriget, det var kallt och pissregnade hela vägen, jag glömde reflexer, solen gick aldrig upp(typ;)), hästarna sa inte ett knyst men var sura medan jag tog på dem täcken.. ville ju vara snäll och låta dem ha täcken i regnet, de tyckte dock att det var elakt ;) Kim hämtade oss och var på världens sämsta efterjobbnatthumör och bara gnällde och hade sig, Tikke var genomblöt och enormt skitig och jag var alldeles för pigg för att gå och lägga mig, vilket inte heller var så populärt.

Nästa gång...! ;)

 

Har idag suttit och kollat igenom bilder och ångrat mina val... De är rätt i slutändan, så är det, men nu... Nu känns de sådär.

 

Jag trodde aldrig att jag skulle sälja Zippan, älskade fantastiska häst! Hon har hamnat så jäkla rätt, men det känns ju ändå och det går inte en dag utan att jag ångrar mitt beslut att sälja henne.

 

 

Phenixen, så nära men ändå så långt bort. Saknar honom så sjukt mycket, han är absolut inte långt bort och jag kan hälsa på närsom.. men väljer att inte göra det för att det helt enkelt är lättare så. Han kommer hem igen, men det känns som eeeeeeevigheter tills dess!
Hittade denna bilden, tagen i början av Mars 2012- har jag verkligen ett Halvblod, eller är det en förvuxen Connemara? ;)

 

Nu ska jag fortsätta använda min galna energi och gör av med den sista jästen i kylen, igår blev det bullar med mandelmassa, idag får det bli vanilj ;)

... gör man definitivt i pressade situationer, fasiken!

Det är så sjukt lätt att vara efterklok, men på tok för sent att ånga sig då... Men i längden löser det sig oftast .)

 

Men jag har gått på mitt alldeles egna schema på jobbet, så sjukt underbart! Jag trivs som fisken i vatten, det känns tryggt och är Mitt! :)